shit..jag sprang milen...

Nu ikväll.. fastän höften ömmar lite.. begav jag mig ut på en runda, tänkt ca 5 km.. men när musiken drar igång i Mp3 spelaren och pulsen höjs, kan jag inte låta bli att springa mer och mer..
När jag sprang där och funderade på mitt framtida 2 milslopp.. kunde jag inte låta tankarna falla på den unga killen som dog under midnattsloppet.. Eftersom nära och kära vet om vilken rädsla jag har för att dö.. bestämde jag mig genast för att verkligen börja lyssna på min kropp.. Man kan ju springa för att det är skönt.. och inte bara för att pressa sig själv. Och det är här mitt problem befinner sig.. Tävlingsinstinkt, prestationsångest och överskottsenergi.. undrar hur detta kan sluta..men nu hör det liksom till, att när jag hade kommit ca halvvägs.. cyklade en dam fram till mig o klappade mig på axeln.. jag saktade ner o drog ut lurarna... medans hon cyklade jämte mig, började hon lite trevande...

- Oj så varmt det är, det är helt klibbigt, vet inte hur jag ska kunna sova i natt...
- Ja, det är varmt (flåsar jag, o försöker le mot henne)
- Visst var det hemskt med den unga killen som dog
- Mmmm..visst är det hemskt..(min andning blir mer flåsig.)
- Du är väl noga med din hälsa??
- Ja visst är jag.. ( tror jag, jag började förstå vart hon ville komma..)
- Var nu försiktig, så ska jag inte störa mer..
- Jag ska vara försiktig..och tack för samtalet..(flåsar jag på)

När hon på nytt tar lite mer fart på sin cykel ropar hon.. -Jag vill ju inte att du ska gå och dö!
Jag förstod att hon i all välmening verkligen ville att jag skulle vara försiktig och tänka mig för.. och jag kunde för allt i världen inte släppa mina tankar om döden resten av runda..När jag tänker på döden längtar jag efter mina barn och min man.... och att jag inte ska vara såndäran skitmorsa som man kan vara ibland.. Jag får ny energi och tänker att jag måste vara mer glad och tacksam.. Bra så!

ps. Sprang milen på 47 minuter... Gött!!

Kram L