Anette. 31 år.
Bromöllatjej.
Sambo med Stefan.
Mamma till Marlon (-05) och Dante (-09).
Mammaledig lärare.
Ska bli fotograf när jag blir stor.
Bloggar själv HÄR.
När Dante föddes förra året, fick jag i läxa av farbror doktorn att gå ner 10 kg. Mitt blodtryck var på tok för högt efter havandeskapsförgiftningen och ville inte sjunka, och med papsens hjärtinfarkt i bakhuvudet kändes det rätt att lyda doktorn och sköta undan den där läxan en gång för alla.
Jag började käka lite nyttigare och lyckades gå ner ett par kilo under hösten. Men, det räckte inte riktigt ända fram, så efter nyår drog jag igång på allvar! Tack vare massa pepp från familj, vänner och världens bästa träningskompis Lisa, började jag motionera, för första gången på åtta (!) år... Stackars L asade runt på mig i snö, regn, sol, vind, 15 minusgrader, på vår milslånga promenad ett par dagar i veckan... Och oj vad det gjorde susen! Både för kropp och själ!
För någon månad sen landade vågen på tjugo kilo mindre än vad jag startade på i augusti förra året! Läxan är avklarad och blodtrycket är tillbaka på normal nivå! Farbror doktorn är nöjd - men det är inget mot vad jag är! Nöjd, stolt och glad över att jag lyckats så här långt! Vilken skillnad! Känner det i varenda cell i kroppen!
Sen februari har vi även tränat box två gånger i veckan, samtidigt som vi fortsatt med våra promenader så ofta vi kunde. Och nu har vi även börjat springa intervallträning... Beroende? Hahaha, nädå, inte alls ;) Det är ju bara det att det är helt UNDERBART att känna kroppen jobba, adrenalinet pumpa och endorfinerna susa i kupan! Hur har jag kunnat vara utan detta i så många år?!
Nä, att göra dessa förändringar i mitt liv, är det bästa jag gjort på länge!
Så, om du går och väntar på "det rätta tillfället", eller bara tänker att du ska ta tag i det sen - GÖR DET NU!
KOM IGEN NU DÅ!
♥KRAM/A♥
Inlägg
