Meningslöst rännande...

Det där med att springa, i samma takt en längre runda, utan något egentligt mål... Nä, det är inget för mig! Fy fasen va tråkigt det är!!! Ärligt talat hade jag hellre spenderat två timmar med redskapsgymnasik - och då HATAR jag verkligen redskapsgymnasik! Ge mig för tusan en boll att springa efter, lite tempoväxlingar, något att kämpa för! Men, nä... det är bara att lunka på... i samma takt... BLÄ!

Men, men, envis som jag är tvingade jag mig själv ut ikväll. Vädret är ju underbart! Och hade det inte varit för alla goda dofter och allt fågelkvitter hade jag nog vänt efter 200 m. Inte för att jag var trött - utan för att det är så jävla tråkigt!

Med tanke på att jag varit ute och joggat EN gång sen mitt träningsgenombrott i januari förväntade jag mig inga stordåd, även om man kan tycka att jag borde jobbat upp lite kondition vid det här laget! Nä, 3,5 km skulle jag springa - utan att stanna, ge upp, bli uttråkad - det var mitt mål!

Och vet ni vad?!
JAG KLARADE DET!
Ingen höjdartid - men inte helt kasst heller.

*glad*

Jag spurtade de sista 250 metrarna och kände ända att jag hade mer att ge när jag var framme. Skulle kanske kunnat springa 1,5 km till... Bara för att jag är så envis.

Och bara för att jag är så jäkla envis ska jag minsann ut och springa på fredag igen! Inte för att det är kul - nä, absolut INTE! Utanför att den 31 augusti ska jag springa IFORM-loppet på 5 km - utan att dö av trötthet eller uttråkan! Så det så!

Nu - SOVA!
Gonatt!
/Anette